Vilket underbart väder det är idag.Soligt och runt 23 grader varmt.

Förmiddagen var vi dock iväg och köpte presenter till stundande kalas.

Har faktiskt precis varit i väg och lämnat dem båda på kalas.Ska hämtas om två timmar.

Mannen åker iväg och ska valla med min vovve så nu blir det frid i huset!!

Lunch intogs ute under våra underbara träd, min moster var på cykeltur och tillbringade em här.Barnen har badat i sin pool , marsvin och sköldpaddor är i ute burarna,  jag har mest slöat och passat på att vara ute.

Man är ju inte bortskämd med såna här dagar precis.

Nu är jag sjukskriven ganska precis en månad till. Ska till doktorn den veckan för fortsatt diskussion om hur vi gör därefter.

Mår mycket bättre men får fortfarande ganska lätt huvudvärk vid lite stress men blir ändå allt bättre.

Är inställd på att börja jobba eller arbetsträna snart igen och får väl prata om det när jag ska dit.Kruxet är att jag tror att arbetsträning vore klart bäst till att börja med, då går man ju "utöver" och kan mer arbeta i sin egen takt och känna sig för. Men alla , utom möjligen min kanon bra doktor tycker att det är "ute" med arbetsträning utan nu ska man återgå "parteriellt", alltså delvis.

Men problemet är att om jag tex ska jobba halva min tid så sätts det inte in någon vikarie resten av arbetspasset utan mina arbets kompisar ska såklart göra det jag inte hinner med.

Det svåra är ju att man lätt snabbar på i högsta fart då för man vill ju inte lämna så mycket till dem, även om jag vet att det måste bli så och att de i sin tur ska skrika högt till chefen om de inte hinner med mitt också.

Då tror jag det är lätt att jag hamnar i "stress fällan" igen!

Bättre att börja lite mjukare men får se hur det blir, inget jag oroar mig för  iallfall man får ta en dag i taget och göra så gott man kan!

Ibland kan jag fundera på mitt jobb som jag alltid trivts bra med, både med själva arbetet och mina arbetskamrater hur det förändrats de senast åren.

Trivs gör jag fortfarande men arbetsbelastningen ökar hela tiden, färre är vi och fått större arbets områden alltså fler vårdtagare att ta hand om. Även mer andra uppgiter som lagts på oss och fler är på gång. Hur mycket ska man orka?? Vi är "spindeln i nätet" mellan vårdtagaren/personalen och läkarna, sjukhusen osv.Som sjuksköterska har vi ett stort ansvar och kan bli anmälda och få reprisalier därefter.Lågavlönade är vi med . Har nog egentligen aldrig brytt mig så mycket om lönen men börjar känna att den är låg om man tänker på vad vi har för skyldigheter och ansvar.

Ändå vet jag inte något annat som jag skulle vilja arbete med heller?!

Dessutom finns det typ inga jobb här heller så man får nog glädjas åt att man har ett jobb iallfall.......