Har kännt mig trött hela dagen.Knappt fått nåt vettigt gjort.

Tvättat, fixat diskmasinen,dammsugit , torkat golvet i ett rum- men på en dag....Detta har ju inte tagit speciellt lång tid. På em var jag med barnen till frissan.

Antingen har jag drabbats av riktigt slööa baciller (latmask??) eller så är jag trött för jag var till jobbet på arbetsplats träff igår.Tar en massa kraft tror jag när jag är där även om jag inte gör nåt särskilt. Var ju så enormt trött igår kväll också och somnade ifrån filmen fast det inte var speciellt sent.

Men jag har inte haft huvudvärk så ett steg i rätt riktning iallafall.

I morgon börjar jag att arbets träna. Blir två timmar per dag i tre veckor.

Blir väl mån -torsdag  eller mån-fredag beroende på hur jag skulle ha jobbat.

Tydligen brukar man skippa helger och kvällar.Istället ta sina timmar på vardagarna. Ska bli roligt iallafall och jag hoppas att det kommer att gå bra.

Å nu har hon lagt ut bild på valparna, de är såå underbart söta.

Gå in på shelteams och kika.

Kommer ni inte direkt till valparna så ta på "update" och sedan "puppies born" så får ni se vad vi suktar efter.....

Med tanke på tjej snacks frågorna så kom jag att tänka på det där med kärlek vid första ögonkastet!

Ibland i livet kan man ju undra hur vissa saker slumpar sig eller att man kan känna så starkt för någon man bara hastigt sett/träffat.

Sina barn är det ju så för (att man älskar dem redan från början) men nu tänker  jag på när man är vuxen!

Första gången jag såg min sambo var för 13 år sedan då jag var med min vovve  till en brukshundsklubb. Det var ett helt gäng som tränade sök och jag skulle prova att vara med. Genast då jag såg honom så visste jag att det borde vara vi två.Så konstigt och knäppt, visste ju inte alls vad han var för "prick".Hur kan man känna och tänka så,undrade jag.

Jag var upptagen på mitt håll och jag tror han också var det. Vi pratade ju inte alls om det, pratade knappt alls med varann....

Då jag var upptagen och det hela var lite knäppt och jag förmodigen inte skulle "stöta" på honom mer så förträngde jag honom !

(Min vovve skadade nämligen en tass så jag var inte till den klubben på sök träning mer).

Ett år senare så var jag intresserad av att träna spår med vovven och sådana kurser hade vi inte på lokala klubben. Jag hörde mig för med grann kommuens brukshundsklubb och  fick jag svaret att det kanske skulle bli en spår kurs, men att de som var medlemmar "gick först". Så chansen för mig var väl näst intill obefintlig att komma med förstod jag. Även om jag blev medlem hade ju andra varit det längre...

Men jag fick anmäla mig och hunden,blev det åter bud eller så skulle de höra av sig. Jag hörde inte nåt alls så jag började en lydnads kurs på "vanliga klubben".

En kväll ringde telefonen och en kille sa att om jag ville gå så var jag välkommen. Blev lite ställd då jag börjat en kurs och tänkte tacka nej.

Men så var det ju spår jag helst ville träna så jag tackade ja. Hade ingen aning om vem jag pratade med....

När jag anlände så kom en annan kille jag träffade då jag var dit den ENDA gången och han sa att du känner ju igen han som har kursen.

Jasså sa jag.Såg ingen alls som verkade bekant men så var det HAN.

Vilken slump ?!

Jag hade ju efter lite funderande hoppat av den andra kursen och till denna och  det var egentligen en annan som skulle haft denna kurs men så kunde inte han och det blev R istället.....

Var på väg ur en  katastrofalt dålig relation,där den partnern inte ville att det skulle vara slut o var allt annat än trevlig...

R var nog nybliven singel, fast det visste jag ju inte just då...

Nu känndes det som pussel bitarna fallit på plats.

Efter två lektioner var det "vi".

Redan från början var det så rätt.

När jag konfronterade han jag delade lägenhet med och berättde som det var (tänkte faktiskt att han slår väl ihjäl mig men då är det väl så, står inte ut längre, hade försökt få han att flytta men inte lyckats) så ville han ju inte att det skulle vara slut, men flytttade iallfall och hoppades väl till en början att det skulle bli vi igen.

Men mitt nya liv, det som jag fick en känsla för redan ett år tidigare . Att det var han jag borde vara tillsammans med, var nu på riktigt.

Visst går det upp och ner i en relation men någon riktig kris eller så har vi inte haft.Däremot kan man ju bli tokig på honom ibland minst sagt!!

Jag hoppas dock att vi alltid kommer att vara tillsammans och känna att det är rätt.Men man kan ju aldrig veta hur framtiden blir.Däremot kan man ju vara inställd på att om en kris kommer kämpa och inte ge upp i första taget.

Eftersom jag tror på ett liv efter detta, att vi alla har varsin guide som försöker hjälpa oss, att vi ska lyssna till vårt inre osv så kan jag ibland undra hur jag kunde känna så starkt för honom efter ett kort möte. Att jag så stark kännde att det borde vara vi?! Sedan fattar man inte hur man kan tänka så?!

Har vi setts i ett tidigare liv eller  visste "min guide" att vi skulle passa bra ihop och försökte upplysa mig om det??

Eller var det rena  slumpen att jag hade sådana känslor och att jag efter tveksamhet tackade ja till kursen?! Att den som skulle ha kursen sedan inte kunde så det blev R som tog den? Eller fanns det några samarbetande "guider" som såg till att våra vägar korsades igen?? (kan nästan se framför mig hur de satt och planerade *skratt*)

Inget vet väl säkert svaret på en sådan fråga men ibland i livet känns det ju inte alltid som det är en tillfällighet att vissa saker sker.....

Vecka 33

Kärlek

• Minns du din första riktiga kärlek? Var, när, hur?Oj, svårt. Riktig kärlek?Var super förtjust i en kille när jag gick i första klass , vi var ihop ca ett år tror jag. Sedan har man väl varit kär ett par gånger!!
  
• Minns du första killen du hade? Kommer du ihåg hur det var? Kändes? Första killen var ju när jag gick i första klass. Men om man ska kika på de som passerade när man var lite äldre så visst minns jag det.Var ju kul!
  
• Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Varför, varför inte?Det gör jag faktiskt. Blev så kär i min sambo första gången jag såg honom...
  
• Vad är kärlek för dej?Att man bryr sig om,lyssnar på varann,vill varandras bästa osv.
  
• Har du en pojkvän/flickvän för tillfället? Hur länge har ni varit tillsammans, bor ni ihop? Distans? Om inte skulle du vilja ha det nu? Motivera. Sambo sedan 12 år.Flyttade ihop efter ett år men han bodde mest hos mig redan från början...

Vaknade strax efter sju i morse och barnen vid halv åtta.

Nu är de hos min moster och jag hade tänkt mig en tur till vår arbetsplats lönekontor för att få ett papper i fyllt. Men jag har ringt den personen flera gånger idag och antingen säger "telefonrösten" att hon kommer tillbaka en viss tid eller så är det ingen som svarar....

Nu har jag gett upp och försöker i morgon igen.

Tiden jag har att passa nu är 13.30 då ska jag hämta barnen för de ska klippa sig.

Det är min farmors födelsedag i dag. Grattis farmor!

Hon är nu 86 år och bor i sin "vanliga" lägenhet och har ingen hemhjälp.

Klarar det mesta själv men får hjälp bla av mina föräldrar en heldel.

Roligt iallfall att hon är så pass pigg och är klar och redig.

Tyvärr hade hon inte mått riktigt bra i natt (är så ibland) så hon orkar inte med nåt firande idag men hoppas vi kan få gratta henne i helgen.

Fler födelsedags barn!

Barnen har konstaterat att marsvinet JumJums Bratz fyller 4 år idag.

De kallar henne Malin. Så det har ritats teckningar till henne och så ska hon firas senare idag.(Antar att hon vill bjuda sina bur tjej kompisar på festen också!!)

Själv ska jag försöka få lite energi. Regnar ute och är så grått. Känner mig så slö!! Har tittat färdigt på en film "The last kiss" som jag somnade ifrån igår kväll.

Men nu tänkte jag röja lite här hemma.

Vi har tänkt ta ner /tömma ur poolen idag, det känns inte som det kommer att bli så mycket mer väder för den.Men fortsätter det att regna på detta vis får det bli en annan dag. Inte tänker jag stå i full regn mundering för att tömma en pool och ha vatten överallt!!